2009 twittrade britten Paul Chambers att han skulle spränga Robin Hood-flygplatsen om de inte fixade saker och ting på en vecka. Problemet var att på grund av kylan så hade flera flygningar ställts in. Chambers åtalades, och fälldes först, för i stort sett olaga hot. Han friades i högre instans, som ansåg att hans Twitter-meddelande helt klart inte var allvarligt menat. Domslutet hyllades av många som en seger för sunt förnuft. Men frågan är om det verkligen var så.

Nu har nämligen det hela tagits ett steg längre. En Holländsk tjej twittrade nyligen till American Airlines att hon hette Ibrahim, var från Afghanistan och en del av Al Qaida, och tänkte göra ”något stort”. Hon insåg dock att hon uppträdde ovanligt korkat och gjorde kontot hon använt privat, vilket dock inte hindrade att hon arresterades.

Hennes idiotiska beteende fick dock tyvärr följden att smådumma ungdomar från resten av världen följde efter, och twittrade diverse hot mot American Airlines. Skälet är lite oklart (förutom då bristen på intelligens). Det handlar ju inte som i fallet med Chambers om frustration med försenade flygningar och olämpligt språkbruk, utan de som twittrar hoten är ju högst medvetna om vad de gör. Yttrandefrihet har givetvis inget med saken att göra, då hot inte täcks av yttrandefrihetslagar. Bästa lösningen är att arrestera dem allihop, som en klar markering att även fast man kommunicerar på internet, så måste man inte stänga av sin hjärna. Alltför många tror att bara för att man är anonym (tills polisen knackar på dörren) så kan man säga vad som helst.